Orlando innamorato, bok I, canto I, strof 51–53
Come lo vide ben esser legato,
Quella fanciulla li cercava in seno;
Presto ritrova il libro consecrato,
Di cerchi e de demonii tutto pieno.
Incontinenti l' ebbe diserrato;
E nello aprir, né in più tempo, né in meno,
Fu pien de spirti e celo e terra e mare,
Tutti gridando: «Che vôi comandare?»Ella rispose: «Io voglio che portate
Tra l' India e Tartaria questo prigione,
Dentro al Cataio, in quella gran citate,
Ove regna il mio padre Galafrone;
Dalla mia parte ce lo presentate,
Ché di sua presa io son stata cagione,
Dicendo a lui che, poi che questo è preso,
Tutti gli altri baron non curo un ceso.»Al fin delle parole, o in quello instante,
Fu Malagise per l' aere portato,
E, presentato a Galafrone avante,
Sotto il mar dentro a un scoglio impregionato.
Angelica col libro a ogni gigante
Discaccia il sonno et ha ciascun svegliato.
Ogn' om strenge la bocca et alcia il ciglio,
Forte ammirando il passato periglio.
Motsvariggjort
När inkräktaren väl var oskadliggjord, letade flickan igenom hans kläder och fann snart den lilla boken fullklottrad med salomonska sigill, namnen på allehanda djävlar och annat som kunde vara matnyttigt för den som var invigd i den sortens konster. Ivrigt slog hon upp den, och i ett huj fylldes himmel, jord och hav av andar som ylade:
– Vad befalls?
Hon svarade:
– Jag vill att ni för denne fånge förbi Främre Indien och Tatariet till min far kung Galafron av Kataj. Överräck fången som en present från mig, eftersom det var jag som tog fast honom. Tala om för min far att med den mannen fången blir riddarna här en barnlek.
I samma stund hon talat färdigt, forslades Malygrisi iväg genom luften. Och sedan han överlämnats i Galafrons våld, spärrades han in i en grotta i ett klipprev i havets djup.
Med bokens hjälp väckte Angelica jättarna ur deras trolldomssömn. Jättesammanbitna och med pannorna i jättedjupa veck grunnade de länge och väl över faran de med knapp nöd undkommit.
Kommentarer
• »portate … questo prigione, dentro al Cataio, in quella gran citate, ove regna … Galafrone» skriver Boiardo. D.v.s. »Bär denne fånge in i Kataj, [in] i den [där] stora staden, där Galafron regererar». Det varierar tydligen i källor från senmedeltiden och renässansen ifall Kataj beskrivs som ett land, en provins eller en stad. Men kung Galafron är så pass mäktig att han nog har ett hyfsat stort rike att styra. Eftersom man inte annars får höra vad det skulle heta, så jag antar att Boiardos »Cataio» trots allt syftar på hela Galafrons land (som möjligen delar namn med sin huvudstad – Cathayo City).