Orlando innamorato, bok I, canto III, strof 59–61
Med stor bravur och mycken styrka gav sig de två ädlingarna på varandra. Svärdshugg och slag skrällde så det hördes på en halv fjärdingsvägs håll.
Argalia tänkte för sig själv: »Han är osårbar, men han har ingen hjälm. Jag får slå honom medvetslös.»
Med svärdet lyftat så högt han kunde, tog han ett plötsligt språng mot fienden. Det förfärliga slaget Argalia måttade hade säkerligen bedövat saracenen, men i samma stund kastade sig Ferragùt mot honom och de båda kämparna befann sig i närkamp.
Argalia var den klart armstarkare av de två, men Ferragùt flinkare och snabbare. Till slut, om än inte i rödaste rappet, lyckades ändå Ferragùt brotta ned Argalia under sig. Men som den starkare slog denne armarna om Ferragùt i ett hårt grepp och vältrade sig upp från marken grensle över sin fiende och slog honom i ansiktet med sin järnhandske.
Men Ferragùt hade fått fram sin dolk och stötte den i ljumsken på Argalia, i glappet mellan bröstplåt och benskenor, där han var oskyddad, ända in till benet.