Orlando innamorato, bok I, canto III, strof 68–71
Där blev han en stund och tittade; sedan följde han åkanten försänkt i dystra tankar, och nu ska vi berätta hur det gått för Roland.
Riddar Roland… det vill numera säga Orlando… hade genomsökt de ardenniska tassemarkerna fram och tillbaka utan att finna minsta spår efter Angelica. Förtvivlad och utom sig av kärlekskval svor han ve och förbannelse över sitt ogina öde – just som han red ut på ängen där den undersköna jungfrun låg.
Hon hade gråtit sig till sömns, den ljuva, i gräset. Och hon var i verkligheten så smyckad och skön att det inte går att föreställa sig i tanken eller skriva ned i ord. Det tycktes som om ängen stod i blom tack vare henne och för hennes skull och som om det var tack vare henne och för hennes skull som ån hon sov invid viskade om kärlek.
Hur många vackra kvinnor det än finns i dag, och hur många det än fanns i de dagar då skönheten blomstrade som mest här i världen – mot hennes strålglans vore deras tillsammans som stjärnornas mot Dianas på natthimlen eller Dianas mot solens på dagen.
Grev Orlando satt blick stilla på Brigliadoro och bara såg på henne. Som död för världen satt han, uppslukad av den sagolika synen. Han hade inte minsta tanke på att väcka henne, vågade knappt röra ett finger för att inte störa hennes sömn.
Men med blicken fastnaglad vid hennes hänförande anletsdrag andades han tyst för sig själv:
– Är jag här nu? eller har jag hamnat i paradis? Jag ser henne ju… fast, nej, det är inte på riktigt… nej, jag sover bara och drömmer…
Boiardo anmärker här att fastän Roland, den ypperste av riddare, var redo, ja, alltid redo att möta en man i strid, var han desto villrådigare i mötet med kvinnor i kärlek. Det var tydligen en avvikelse från Boiardos mansideal. »Den som tvekar är förlorad» verkar hans valspråk lyda, och han klandrar den annars så käcke unge greven för att han bara satt där till häst och njöt av den sovande Angelicas uppenbarelse utan att komma till skott. »När någon som har tillfälle väntar på tillfälle, får han ofta gå tomhänt – liksom vid detta tillfälle vår hjälte går miste om stora fröjder för sin tövans skull», skriver han. Ja ja, det finns mer än ett sätt att vara macho på…