Orlando innamorato, bok I, kapitel IV, strof 22–25
För den vidunderlige kejsar Gradasso hade sedan han lämnade Sidenlandet erövrat hela Indiska oceanens övärld jämte den stora ö som grekerna kallar Taprobana, perserna Serendip och andra Ceylon eller Lanka, därefter Persien med Arabien därtill samt blåmännens länder i fjärran. Halva jorden runt hade han seglat på världshaven, innan hans flotta spärrade Gibraltar sund. Och så stora skaror hade han samlat ihop under seglatsen, och så många kungar att fler aldrig skådats tillsammans på en gång: …
(Här innehåller nog Turpins krönika en lång uppräkning av kejsar Gradassos kungliga vasaller, men Boiardo ids inte återge den. Han vill inte tråka ut oss med det, skriver han. De främsta kämparna på Gradassos sida nämns ändå vid namn senare i berättelsen – även om de italienska formerna av Turpins latiniserade namn på de utländska furstarna är förvrängda till oigenkännlighet.
Hur som helst …)
De steg i land och intog Gibraltar, brände och plundrade kungariket Granada, tog Sevilla och Toledo utan motstånd och stormade det arma Valencia, som skövlades liksom Aragonien.
Alla Marsilios vasaller var som sagt fångar hos Gradasso, med undantag för dem jag redan nämnt som var med Marsilio i Girona samt Grandonio. Men han förutspådde sig en snar framtid som fånge, för Barcelona angreps från morgon till kväll utan lättnad.