Paladin

Om den här bloggen

Det här är en blogg om hur jag1 överför (eller »motsvariggör» eller vad man vill kalla det – »översätter» kanske) två stycken femhundra år gamla riddarromaner (d.v.s. ett slags superhjältehistorier), nämligen Orlando innamorato av Matteo Maria Boiardo (från slutet av 1400-talet) och fortsättningen Orlando furioso av Lodovico Ariosto (från början av 1500-talet), från italiensk vers till svensk prosa.

Jag hade tänkt publicera översättningen (eller versionen eller vad det nu är) här i lagom stora sjok med kommentarer till den, eftersom jag tror det kan vara intressant att följa ett översättningsarbete på det viset medan det pågår.

»Orlando» (som i Orlando innamorato/furioso) är det italienska namnet på en viss riddar Roland. En figur som förekommer i många historier som utspelar sig i det superhjälteuniversum där hjältarna är paladiner vid Karl den Stores hov på 700-talet. Det var ett sagouniversum av förälskade riddare, bålda sköldmör, magiska osynlighetsringar, förtrollade trädgårdar, brutala jättar, belägrade städer, krig och tvekamper som det hade berättats historier om i femhundra år innan Boiardo och Ariosto skrev sina böcker.2

Det hävdvunna svenska namnet på Ariostos Orlando furioso är »Den rasande Roland»; och Orlando innamorato blir rimligen »Den förälskade Roland». Men jag kallar översättningen jag arbetar på för »Paladin», eftersom »Den förälskade Roland» vore missvisande: de som vill läsa en bok som heter »Den förälskade Roland» hittar inte vad det är ute efter i den här boken; och de som skulle kunna vilja läsa den här boken letar inte efter det innehållet i en bok som heter »Den förälskade Roland» (och »Den rasande Roland» vore inte mycket bättre). Men »Paladin» är okej.

  1. »Jag» syftar när jag använder ordet på en filosof vid Göteborgs universitet och före detta översättare. Här är mitt œuvre i Libris bibliotekskatalog – specialitet, som synes: kristen propaganda (Bibeln och C. S. Lewis) och tantsnusk (Harlequinromaner). ↩

  2. Det konkurrerade med ett annat, lika gammalt, parallellt superhjälteuniversum i riddarmiljö – det där hjältarna i stället var kung Arturs riddare kring Runda bordet –, ungefär som DC- och Marvel-universa konkurrerar i dag. Den stora skillnaden är att inga mediejättar svingade tunga copyright-påkar på den tiden; så alla kunde hitta på vad de ville med figurerna, och Boiardo och Ariosto ägnar sig åt lite cross-overs mellan paladinuniversum och rundabordsriddaruniversum emellanåt. I litteraturhistoriesammanhang är de här båda superhjälteuniversa kända som »sagokretsar» i stället: den »bretonska sagokretsen» (om riddarna kring Runda bordet) respektive den »karolingiska sagokretsen» (om paladinerna). ↩